När jag besökte Lindholmen senast, hade det regnat hela sommaren och ängarna var översvämmade. Fullt så mycket vatten som på bilderna är det normalt inte, även om det alltid varit våtmarker här.
Lindholmen var en kunglig borg och byggdes troligen samtidigt med Kärnan i Helsingborg i början av 1300-talet. 1332 hade Skåne tillfallit Sverige men 28 år senare hade danske kung Valdemar Atterdag återerövrat sin östra provins.
Senare styrdes Sverige av Albrekt av Mecklenburg. Kung Albrekt drog sig ner med sin här till Skåne för att återta landskapet. Kärnan i Helsingborg föll och han började en belägring av Lindholmen. Men de vattensjuka markerna runt borgen, gjorde det omöjligt att rulla fram murkrossare och de hjulförsedda belägringstornen av trä och annan utrustning. Lindholmens besättning var väl skyddad bakom de tjocka murarna och hade rikligt med proviant. Efter ett år gav kung Albrekt upp försöket att ta borgen. I ett Falköping 1389, då drottning Margrethe (eller drottning Margareta som vi svenskar kallar henne) blivit Danmarks regent, tillfångatogs kung Albrekt och hans son. Albrekt fick utstå nesligheten att vara fånge på Lindholmens borg, den borg som han så hett velat erövra.
Det sägs att Drottning Margrethe klädde sin fånge i hovnarrskläder. Albrekt gjorde flera försök att fly och hans tyska vänner försökte frita honom. 1395 samlades de nordiska ländernas riksråd och ärkebiskopar, riddare och annat fint folk och borgmästarna från de mäktiga tyska hansestäderna tyska ordens ledare och andra höga herrar från det mesta av Nordeuropa. på Lindholmen för att förhandla om fred och frigivning av Albrekt och hans son. Med alla pager, skrivare, tjänstefolk, horor och andra; måste det ha varit trångt på den stora borgen!
Och de arma bönderna runt omkring tvingades säkert lämna kött och andra matvaror till de överdådliga festerna. Resultatet blev i alla fall, att Albrekt miste sin svenska krona och grunden för det som ett år senare beslöts i Kalmar; att Norden skulle förenas i det som kom att kallas Kalmarunionen. Så nu blev drottning Margrethe, som Albrekt förr kallade ”kung Byxlös”, regent över alla Nordens länder.
När Malmöhus slott stod klart på 1540-talet förlorade Lindholmen sin betydelse. Som många andra stora tegelstensbyggnader blev borgen ett stenbrott. Tegel från Lindholmen kom senare att användas vid bygget av bl. a. Tyska kyrkan i Malmö. När Linnè besökte Lindholmen, var den forna borgen, blott en ruinkulle. Idag ser man ingenting av borgens stenar, de ligger dolda under gräset. Borgmuren syns blott som en gräsvall. Det har bara gjorts några få arkeologiska utgrävningar av borgen, men det har gett en del fakta. Själva borgmuren var en massiv tegelmur, hela 3,5 meter tjock. Det bildar en rektangel på 40 X 50 meter. Mitt på borggården har det stått ett kärntorn på cirka 10 X 10 meter. I västra muren har det stått ett lika stort porttorn. Troligen är kärntornet äldre än borgmuren. Vidare har man funnit spår av en stor salsbyggnad, några mindre byggnader och ett hörntorn.


Back Home

Externa länkar:
Lindholmens borg
Sydsvenskan-artikel


Lästips:
# Anders Ödman: Borgar i Skåne.
# M. Mogren & J. Wienberg; Lindholmem . Medeltida Riksborg i Skåne (1995).
# Evald Gustafsson, Ingemar Tunander: Skånska Märkwärdigheter.