JAG är född 1954 i den danska staden Århus av svenska föräldrar.
Gick i första klass i Hasle (ej att förväxla med Hasle på Bornholm) skole
i samma stad. Flyttade därefter till Lund och har varit staden trogen sedan
dess. Förstår och talar danska skapligt. Pluggat arkeologi 2 år. Jobbat
sen ca 1978 som städare på Östervångsskolan, en skola för döva och hörselskadade.
Jag jobbar även som bibliotekarie på samma skolas mediatek.
På Östervångsskolan har jag skapat ett (för
närvarande stängt) dövhistoriskt museum.
Milsvid utsikt från Östervångsskolans tak: Klicka HÄR!
Eftersom jag haft psykiska problem (allt från tvångstankar till ångest) under större delen av mitt liv, har jag struntat i tanken på att bilda familj. Nu är jag för gammal och för klok för att ens drömma om familj.
Av en ödets nyck hämtade jag
ut mitt första recept på Cipramil samma dag som Estonia sjönk. Det har lett
till att jag numera lever, kanske inte så värst gott, men jag är tacksam för att ångesten inte längre dominerar mitt liv.
De många åren av ångest, ser jag idag som något inte enbart negativt. Det
mest personliga är som bekant det mest allmängiltiga och genom att utgå
från mina egna mörka sidor, tror jag att jag kan förstå andras mörka sidor.
Jag har i vart fall svårt att döma andra för deras fel om de inte står mig för nära. Det är ju lättare att objektivt bedöma en avlägsen diktator än sig själv eller sina närmaste. Det sistnämnda är
onekligen en fördel om man är intresserad av historia. Vill man förstå varför
mänskor genom historien handlat som de gjort, då ska man försöka se på sig själv med alla ens brister och ens inte fullt så många goda drag.
Min religiösa uppfattning är närmast ateistisk, Men jag försöker leva efter
Den Gyllene Regeln (Behandla andra som du själv vill bli behandlad.) och
det Dubbla Kärleksbudskapet (Älska din nästa lika högt som du älskar dig
själv, men älska Världen (Gud) över allt.). Men jag börja misströsta om min förmåga till att leva så. Mitt nya motto får väl bli: "Försök åtminstone att inte klanta till det allt för mycket". Jag är även mycket förtjust i
Judendomens humoristiska och intelligenta förhållande till Gud. Läs t.ex. Seymour Rossel: Så här går det till, del 3 (Origs. titel: When a jew
seeks wisdom). Det är en underbar bok som alla, vare sig vi är hedningar
eller judar eller muslimer, kan finna god levnadsklokhet i. (Därmed inte
sagt att jag stöder Israels förtryck av Palestinierna!).
Bilden ovan: Min läshörna.
Politiskt står jag till vänster, är nog närmast gråsosse. Politikerföraktet
är enligt min mening, det största hotet mot demokratin. Teveprogram som
Snacka om nyheter, försöker förvandla politik till något groteskt förenklat:
"Persson är dum för han är fet, Birgitta Dahl är dum för hon är ful...."
etc. Sven Melander och hans anhang är därför i mina ögon lika demokratifientliga
som de med kala skallar. Politiker är mänskor som VI valt ska styra oss.
Mänskor som offrar det mesta av det som vi kallar ett normalt liv, för att
få ordning på ett land, en kommun eller ett landsting. Tacken för deras
arbete är journalisternas och allmänhetens förakt och en i förhållande till
arbetets karaktär, ganska modest lön. Därför beundrar jag våra föraktade
politiker och tycker att Göran och hans gäng trots allt gör ett på det stora
hela, bra jobb. Vi har en anständig levnadsstandard, hyfsad sjukvård, fungerande
demokrati och fungerande kommunikationer. Vad gnäller folk för egentligen?
Författare som jag läst många gånger:
Björn Landström (reklamtecknaren som skrev/målade epokgörande böcker om
fartygshistoria, mindre känd för sina fina romaner), Peter Englund (klok
och empatisk historiker -som dock skriver som en kratta!), JOLO Jan-Olof
Olsson (Sveriges störste journalist - som en korsning mellan Dieter Strand
och Peter Englund), Sven (inte Herman!!!) Lindqvist (skrivit mycket om Västvärldens
brott mot Tredje världen), Slavenka Draculic (läs hennes Balkan Express,
empatiskt om Balkankriget), August Strindberg (mycket är skit, annat är
bland det bästa som skrivits), Montaigne (den lugne filosofen i religonsfanatismens
Frankrike), Henry Thoreau (den amerikanske radikalismens fader, mest känd
för att han bodde i en friggebod vid sjön Walden för 150 år sedan), Lin
Yu Tang (njut av ditt te, trädgård och din poesi), Dick Harrison (lite knaggligt
akademisk historiker, trots att han skriver för radhusfolket i Staffanstorp!),
William Shakespeare (han ÄR faktiskt stor!), P V Glob, Göran Burenhult,
Lars Larsson, Lone Hvass (sistnämnda 4 är arkeologer), Sven Nordqvist (hans
underbara Pettsonböcker!!! och hans fina bok om Vasa!), Anna Höglund (hennes
små barnböcker om björnarna Mina och Kåge är briljanta skildringar av ett
lite knaggligt men kärleksfullt äktenskap).
Konstnärer som jag gillar:
Sandro Botticelli (Simonetta Vespuzzi finns i nästan alla hans målningar),
Jan Vermeer, även kallad Vermeer van Delft (ensamma kvinnor, skenbart
enkelt målade. Stillhetens mästare!),Willem van de Velde (dy.
och dä., vilka marinmålare!), J M W Turner (som konstnären Gösta Werner
sa: Ingen kan måla havet så blött som han!), Ernst Josephsson (judendom
och svensk folkvisa, blandat med lite Rembrandt), Målningar gjorda av barn
(bättre än det mesta som visas på gallerierna), Falugrafikerna (torrnålens
matadorer och det nordiska ljusets fångare!). Lars Lerin, vår störste
akvarellmålare. Ingen kan fånga avfolkningsbygder som han. Fattar
inte hur tusan han bär sig åt - så bra borde nästan
vara omöjligt att måla! Han har gett ut flera böcker med
sina texter och bilder.
Hjältar:
James Cook (kolskepparen som blev den störste fartygsbefälhavaren och upptäcktsresanden
), Pjusk (en tax. Hon var min bästa vän under hela min uppväxt),
Ernest Shackleton (när det är som mörkast ute på den antarktiska isen och
ditt skepp har just sjunkit), Mary Kingsley (hemmafröken som trivdes bäst
i sällskap med mysiga kannibaler i Västafrika), Nelson Mandela (banalt val,
men han är Stor), Matthew Henson (Afroamerikanen som organiserade och gjorde
det mesta av jobbet i Pearys expedition och som tröttnade på all otacksamhet,
rusade förbi Peary och kom därför först till Nordpolen.), Marie Curie (tog
2 "manliga" nobelpris under en epok när akademiker var ännu värre kvinnoförtryckare
än idag), Sven Yrvind Lundin (han byggde en båt för att segla ut och ta
reda på hur världen fungerade. Han blev med tiden inte klokare på världen
- men han blev en genialisk båtbyggare), Eric Hermelin (dåre, alkis, lärdomsgigant),
Simonetta Vespuzzi (Botticellis favoritmodell, världshistoriens vackraste
kvinna, se lilla bilden nedan), Jesus (som filosof), Jeanne
d`Arc (tuff tonårsflicka som förändrade Europas historia på 1400-talet).
Musik som jag gärna lyssnar på:
All musik FÖRE Beethoven, Danska och svenska visor, Santana (Abraxas!),
Klezmer.
Bästa platser jag varit på:
Myvatn (Island, var där när jag var 10 år.
Paradiset på jorden), Lund (världens minsta
och vackraste storstad), Stockholm (vattnet!
ljuset!, Vasamuseet!), Venedig (var där
någon vecka 1975: Lampornas speglingar i kanalerna, doften av kryddor
blandas med stanken av förruttnelse, Orienten är nära!).
Storstugan i Selknä i Funbo Socken (farfars
sommarhus, sedan länge sålt. Har inte sett det sedan jag var
liten och nu lär allt vara förstört. Men härifrån
har jag minnen av bergig blandskog, doften av tall och björk och utedass.
Jag kan ännu i detalj beskriva allt på den stora tomten - från
bryggans utseende till doften av brinnande björkved i öppna spisen!
)
Något av det bästa jag vet:
Sitta med en öl ute i trädgården och lyssna på fåglarna. När stämningen
är god på jobbet, då är städning världens roligaste jobb. När jag lyckats
göra en bra bild till min hemsida (själva arbetet med bilden är dock mördande
trist). När ljuset får Östervångsskoleparken att lysa i guld och kopparnyanser.
Stilla regn över en sjö. Etc.
Jag har skrivit 2 läromedel om dövas historia, utgivna på SIH-läromedel.
Mitt intresse för modellbygge och arkeologi har lett till att jag skrivit
läromedlet "Skapande Historia" (Natur & Kultur). I denna bok
beskriver jag föremål från forntid och medeltid, samt hur man med enkla
medel kan göra kopior och modeller av dessa. Dessa böcker är rikt illustrerade
med mina teckningar. Jag blev intresserad av Vasa redan medan bärgningsarbetena
pågick. Jag har troligen besökt Wasavarvet/Vasamuseet ett trettiotal gånger.
Eftersom jag är medlem av Vasamuseets Vänner fick jag gå ombord på Vasa
1997. Det var en upplevelse! Ska ni uppleva något häftigt, ska ni alltså
gå med i Vasamuseets Vänner!
Att jag ända sedan Vasas bärgning, haft det gamla skeppet som mitt stora
intresse, har ni väl märkt?
Bild nedan: Tyvärr hade jag en kass kamera när jag var nere i Vasas skrov!
Det finns garanterat lyckligare mänskor än jag, men
ingen som jag vill byta med!
Nu vet du lite om mej. Jag vet en del om de som läser mina hemsidor. Jag får
ofta e-post och får glimtar av ditt och ditt liv. Jag ger nog mera av mej
själv när jag pratar om historia och gamla skepp, än när jag pratar om mej
själv. Jag tror att det är likadant för alla som har stora intressen.
Östervångsskolemuseet,
2 siter
Min dummaste hemsida
Ännu en dum, dock tänkvärd
sida av mig
Flera bilder kommer på denna
sajt:
Pixelarea
Här skriver jag lite (Boksidan)
|