Under det första dansk-preussiska kriget fick bayraren Wilhelm Bauer 1850 idèn att man med hjälp av den undervattensbåt skulle kunna fästa en bomb på de danska fartyg som blockerade Kieler Förde. Han fick pengar att bygga en fungerande modell. Den hade ballsttankar och en flyttbar blyvikt för att trimma fartyget i längdriktningen. Ett par gumihandskar var vattentätt monterade i hål i fören, så att en person inne i ubåten skulle kunna fästa bomben.


Delvis genomskärning.

1851 byggdes farkosten i full skala, 8 meter lång och av ihopnitade järnplåtar. Av kostnadsskäl förenklades konstruktionen något, bla. ersattes blyvikten av en järnvikt. Båtens propeller drevs via en växel i propelleraxeln; av två män som drog i ett stort dubbelhjul. Framme i förens lilla torn satt rorsmannen. Vid en dykning i Kiels hamn sjönk båten med Bauer vid rodret till 15 meters djup. Tryckskillanden gjorde att man inte kunde öppna luckan och ta sig ut. Bauer och hans besättning väntade tills så pass mycket vatten trängt in igenom springorna i det av trycket tillplattade skrovet, att trycket utjämnades. Stående i djupt vatten och med bara lite luft kvar, kunde de öppna luckan och skjutas ut av den kvarvarande luften.

1856 byggde Bauer en 56 fot lång och ännu mer avancerad ubåt som gjorde 134 framgångsrika dykningar i Sankt Petersburg. innan den sjönk. Det blev hans sista ubåt och efter att ha försökt intressera Frankrike för ubåtar, dog han desillusionerad vid 53 års ålder. 1887 påträffades Brandtaucher och bärgades. På 1960-talet var ubåten så sönderrostad att man tvingades byta ut det mesta.

 

 

BACK, HOME

Wilhelm Bauer (1822-1875)
Brandtaucher (eng)
Der Brandtaucher

 

Litteratur:
Editor: Robert Gardiner ; consultant editor: Andrew Lambert: Steam, steel & shellfire : the steam warship 1815-1905 (1992)
Hans Ellerström; All världens museiubåtar (1974).