HÅKULL

Jag hade vandrat och klättrat kors och tvärs över Kullaberg och överträffat min usla kondition. Hedar, klippor, grottor, mossar, ekkratt och ljuvliga björkhagar, men glömt att äta på hela dagen.

Jag kände mig gripen av allt det vackra och åt glädjen av att ständigt kunna motarbeta min trötthet. Jag kände att jag kunde gå på i evigheter.

Jag var väl fullproppad av endorfinerna som frigjordes i min otränade kropp.

På toppen av Håkull mötte jag några andra turister. En plåtade mig med min kamera. Jag har plockat fram min goda sjöskumspipa , tagit av kavajen och ska bara njuta av utsikten från Sydsveriges högsta kustberg: 175,5 m. ö.h.

 

 

Ovan: Utsikt mot öster, tvärs över hela halvön.

Nu ska jag bara följa blå spårets allt för glesa markeringar mot Himmelstorp, för att därifrån göra en kort avstickare förbi landet Ladonia, innan jag sen tar bussen från Mölle eller Arild och hem.
Trodde jag...

Nu ska jag bara följa blå spårets allt för glesa markeringar mot Himmelstorp, för att därifrån göra en kort avstickare förbi landet Ladonia, innan jag sen tar bussen från Mölle eller Arild och hem mot Lund.
Trodde jag...

BACK